En bedrift
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag skrev ungefär 12 rader om hur mycket snön förstör mitt liv, men jag tog bort det. Det känns som om jag har klagat för mycket på senaste tiden.
Men jag tycker iaf inte om snön så mycket. Fast det var iofs ganska underhållande när jag tänker på min sviktande mentala hälsa när jag gick där i stormen. Det blev ännu roligare när jag gick med cornelia, för då gick vi och vrålade om hur mycket vi hatar snö och efter det skrattade vi liite för högt för att det skulle låta helt ärligt. Vi var psykfall med andra ord.Hon gick där, för det var inte plogat, och bokstavligen slängde sig fram i snön med sina kängor och jeans som var blöta upp till knäna, jag gick efter framåtböjd för att jag inte kunde sluta skratta åt henne och situationen.
Ja det var kul iaf.
Vi har en plan, hon och jag, i nyår ska vi färga håret platinablont och jag ska locka mitt och hon ska platta sitt och så ska vi ha rött läppstift och se allmänt roliga ut.
Jag vet inte varför.
Men! Jag blir ju glad av att se andra människor vara glada.. Jag visste inte att jag var sån :S