crystaldrop

Åh herregud, jag får ju post-traumatisk stress. Jag hade förnekat det fram till nu, levat i en förnekelse.
But I was in for a rude awakening.
Hey Baberiba ska skoja om kungafamiljen som vanlig, och haha kul. Men vad skojar de om? Tror ni inte att de visar sveriges typ sämsta ögonblick i Sverige-Tyskland matchen i VM 2006? Inte nog med de fula målen som görs och straffmissen som leder till att man hyperventilerar hysteriskt när alla hemska känslor under den matchen återupplevs i en enda sekund, de var tvungna att visa HÅNFLINET!
Jag hade förnekat det, nu kommer jag drömma om det. Det där hånflinet och de där målen, och allt bara kommer tillbaka till mig! Alla detaljer.
Grejen är inte den att jag inte kommit över det än, grejen är att de bara tvingar mig att återuppleva det brutalt istället för att låta mig ignorera det och låtsas som om allt bara var en mardröm. Nej, det kom som en chock, jag var inte förberedd.

Ok, men istället för att leva kvar för ett halvår sen kan vi ju prata om roliga saker. Inte för att jag har nåt roligt på lager, men ändå. Jag har kommit på en bra grej, alla som bloggar har med sig en liten grej som de kan blogga i direkt när de kommer på nåt istället för att vänta och göra det ointressant, för för mig spelar det ingen roll hur kul det är att skriva om, om jag inte får göra det direkt vill jag inte göra det alls, det är därför jag har svårt att skriva om saker jag har gjort förut, som att återberätta ett lov eller vad jag har gjort i helgen eller nåt sånt skit. Jag lever i presens, här och nu liksom. Oh yes.

Nu är det helt stopp i hjärnan. Det är Hey Baberibas fel, de utsätter ju folk för allmän ohälsa! Usch. De liksom.. förstör allt. Man blir  ju deprimerad.

Förut var jag på gullighumör, om jag var på mysighumör igår är, eller var, jag på gullighumör. Jag satt och tänkte på hur gulligt allt jag såg var. Nu måste jag förtränga dagens lilla återupplevelseincident och bli på gullighumör igen.