crystaldrop

Det är nog bara jag i hela världen som kan få en spärr mot att blogga. (Säger man mot, för, eller nåt annat? Jag är handikappad när det gäller såna ord)

Men en blogg ska ju liksom vara en grej, ja i vissa fall iaf, där man kan skriva vad fan som helst som man känner för att skriva, men nej, här ska vi få.. prestationsångest? Kanske inte fullt så gravt visserligen, men måste jag göra en grej av allt?

Nu sitter jag i soffan och jag vaknade för en och en halv timme sen pga av att det var varmt. Men det är nästan bra, jag behövde nog gå upp tidigt idag, med tanke på att jag måste skriva ett tal inför nationella proven tills I MORGON. I morgon som också betyder New York. Och jag är fortfarande inte hypad? Vilken normal jävel som helst som ska till New York inom 24 timmar förväntas väl ha nåt slags pirr i kroppen. Det är inte det att jag inte ser fram emot det, för jag vet att det kommer bli askul när jag väl är där, men det känns inte som att jag ska dit egentligen, som att jag kommer vakna imorgon och det är en vanlig dag. Fast ändå inte en vanlig dag.

Det är för att alla är borta? Man lever liksom i ett vakuum när ungefär 20 pers som man vanligen omges av är på andra sidan jordklotet eller uppe i fjällen.

Eller så är jag bara allmänt distraherad. Men nu ska jag inte gå för djupt på det, för då kommer jag bli galen på mig själv för att jag inte kan djupanalysera mig själv! Whoo  vi gillar crazy-talket. Jag är inte galen, jag behöver bara vår.

Your subtleties, they strangle me
I can't explain myself at all