Bloggdesign
Jag brukar gå till bloggen ibland bara för att titta på den, sen går jag till de andra som jag har fixat också. Och tar åt mig av kommentarerna där det står "snygg design". Det är ganska lätt att göra mig nöjd.
"If life gives you lemons, just fuck the lemons and bail"
Skärpning för fan
Och NU när man går in, andra september, hösten annalkande, vad får man då upptryckt i ansiktet? Jo, fågelkvitter. Fågelkvitter... Är det någon som hör något slags fågelkvitter någonstans? Nej, för fåglarna har emigrerat till andra sidan jorden! Höstdepression here we come.
Nu ska jag lyssna på en låt!
för vi ska alla en gång dö... för vi ska alla en gång dö......
Jag är... Positiv?
Imorgon ska jag träna igen efter skolan, samt på torsdag innan skolan, schemat är underbart!
(Ursäktar för positiviteten i detta inlägg, beror endast på endorfiner)
Jag bestämmer
Allt annat fungerar, och det är egentligen bara principen att jag ska sitta här som ett får resten av mitt liv och bara acceptera att jag inte får använda internet om jag vill gå in på msn. Det är den tanken som stör mig, att det bara ska vara så?! GE MIG ETT VÄLMOTIVERAT SVAR? Frågan är bara på vem jag ska skylla den här situationen, jag vill stycka nätverkskabeln för att det är den som datorn skyller på, det eller nån slags... gateway.
JAG ÄR ARG, och jag ska visa vem som bestämmer!
Bäst före igår
Och då kan man ju argumentera att det är ju bra att veta hur länge man kan vänta innan man äter maten, hur länge man kan lagra det. Men nej, det skiter jag också i för man kan frysa det, man kan frysa allt. Och då håller det i flera år. Så då spelar det ingen roll när bäst-före-datumet är, i frysen håller allt. Förutom kycklingröra, för det skär sig och utsöndrar olja om man tinar det. Undantag bekräftar regeln.
Jag tycker man kan skriva både när det går ut oöppnat, och hur många dagar efter öppning det håller. Sen kan det finnas en kalkyl för hur många dagar det håller i förhållande till hur nära utgånsdatumet man öppnar det, samt hur länge man kan ha det öppet om man fryser det. Det skapar ju helt nya arbetsmöjligheter för folk som råkat läsa matte D på gymnasiet, och så slipper vi a-kassan!
Jag ska bli president.
Kunderna
Kunder är en märklig art, de är som från en annan planet, där grav kommunikationsbrist genomsyrar vardagen. Dessa kommunikationssvårigheter kommer fram i ljuset när Kunderna kommer för att handla Förnödenheter. Dessa Förnödenheter består ofta av varor med nedsatt pris på grund av kort datum. Kunderna tror att de är väldigt smarta när de handlar kort datumvaror, eller så äter de bara väldigt mycket under en dag.
Aggressionstendenserna hos Kunder blir också väldigt påtagliga när det kommer till misstag rörande Förnödenheterna, prisskillnader i enstaka kronor (i vissa fall ören) framkallar okontrollerbara ansiktsryckningar som placerar sig i väldigt frånstötande ansiktsuttryck vilket lämnar en känsla hos mottagaren att "vilja slå in pannbenet på Kunden". Det är allmänt vedertaget att arten Kunderna lider av svår perfektionism blandat med narcissism, detta är dock inte vetenskapligt bevisat.
Kunderna lider också av dålig syn, detta på grund av att de anpassat sig till förhållandena på sin planet, förhållanden som innebär att "eget ansvar" inte går att översätta. Kunderna ser knappt fem meter framför sig och måste därför fråga om vägbeskrivning till Förnödenheterna som står uppskrivna på sin lista.
Kunderna är av en lika onödigt art som spindlar, och blir förhoppningsvis inom snar framtid utrotade.
(Enbart ironi ligger till grund för stavningen av "Kunderna" och "Förnödenheter")
Det är tanken som räknas
Idag skulle jag byta om i skolan, jag satte helt enkelt på mig en tröja över linnet, och tänkte att jag kunde ta av mig linnet under tröjan. Så jag börjar med det, men slutar av nån anledning mitt i.
Senare när jag har gått av bussen och är på väg hem så tänker jag på att linnet sitter konstigt, så kommer jag på det. Jag höll ju på att klä av mig, men så glömde jag bort det!
Alltså.. när man inte ens kan komma ihåg att klä av sig..
Way to be braindead?
Livet på 811:an
Eller inte, för har jag det kommer jag säkert skriva hela tiden..
Ja idag har jag åkt buss med:
- En scoutklass
- En tjurig tant som satt bredvid mig
- Den tjuriga tantens radioaktiva aura, tro mig, den behövde en egen plats..
- Scoutklassens lärare och hund.
Okej, alla älskar vi ironi, men ingen vill ha överdos av dålig ironi, du är inte rolig för att du lider!
Toapapper med stolthet
Tjej 1: Åh nej, jag glömde köpa en kasse!
Tjej 2: Men du har ju bara två varor, du kan ju bära dem...Det är inte långt hem juu?!
Tjej 1: Aa, men asså jag måste köpa en kasse, jag tycker det är pinsamt att gå med ett paket toalettpapper så här offentligt!
Tjej 2: Aa, asså jag håller med, det är ju jättepinsamt!! Köp en kasse, man vet ju aldrig vem man kan träffa på...
Tjuvlyssnat
Alltså, vad är grejen med att tycka att det är pinsamt att gå hem med toapapper? Varför har det blivit ett så hett ämne just nu? Visst, jag förstår principen med att det skulle vara pinsamt men.. vafan kom igen, nu ska jag gå och köpa största paketet toapapper som finns, och bära hem det. Med stolthet.
Var i utvecklingen gick det fel?
Nu har jag sett filmen jag pratade om, Wrong Turn 2. Eller jag såg ungefär en halvtimme av den kanske. Det var hemskt, jag är besviken sårad och upprörd, och det är nästan så att jag ger dagens (eller kanske veckans? För att vara lite wild and crazy) tistel, till vem som nu kom på den hemska idén!
Nu när jag är färdig med att konstatera att jag kan komma att behöva terapi från den här filmen så kan jag ju tala om varför den är dålig.
Den var inte ett dugg lik den förra filmen, det enda som var likt var utseendet på en skådespelerska som jag med 100 % övertygelse trodde var Eliza Dushku som var med i första filmen, men INTE det inte! Det är nästan bra, med tanke på hur dålig hon var.
Hela filmen verkar bara vara en stor ursäkt för att just hon ska få visa brösten. Och det är tråkigt! För jag är inte en moralkärring i vanliga fall, vill folk visa kroppsdelar, kör på, jag behöver inte titta om det är så, men jag hade faktiskt förväntningar på den här filmen. Första delen av Wrong Turn satt ju jag och Cornelia och hypade i flera år, vi planerade liksom att åka ut i skogen och jaga mutanter för den sakens skull!
Och till råga på det hela så finns det ingen mjölk hemma. Jag kan inte dricka kaffe. Jag tror jag måste hänga mig.
Did I hear someone say jetlag??
Jag är så trött så jag blir vindögd.. Det känns som det iaf, och då har jag till och med sovit i fyra timmar på eftermiddagen! Och jag har fortfarande lock för örat, ibland gör det ont också, det är ju kul!
Nu har jag en film som jag har köpt, men den funkar ju inte på min dvd¨som uppenbarligen inte är regionsfri, jag vågar iofs inte titta på den ensam iaf haha, wrong turn 2, jag älskade ettan.
Och jag har fortfarande inte lagt upp bilder på New York! Men eftersom jag vill photoshoppa alla innan så lär det ta lite tid.. Jag vill ju åka tillbaka nu!
Jag är för trött för att tänka ordentligt haha.
Countdown begins
Och jag lyckades ju intstallera nationalencyklopedin på datorn, för alla intresserade! Men det är bra, nu kan jag ju slå upp vad som helst som faller mig i smaken. Vill jag t.ex. veta vad man gör i Botkyrka, bara att slå upp!
Och nu ska jag sluta låtsas om att det är typ nya Facebook jag pratar om..
Ja, men jag lär skriva nåt innan jag åker imorrn, bara för att! Nu ska jag väl gå och hypa om ifall jag har med mig allt eller inte, hemskt om man skulle glömma en hårnål liksom^^
Motivation på topp!
En uppslagsbok jag har definierar ordet jag letar efter, men inte alls så som jag vill ha det. Skivan jag har för ett encyklopediprogram på datorn... Funkar inte!
Men det fanns nån släktforskningssida, så då började jag släktforska istället... Vad säger vi om motivationen?
Kontorsarbetare?
Jag har en lista, men jag vill inte lägga upp den, så nu ska jag leta efter fler. Sen KANSKE JAG SKA TA TAG I MITT LIV OCH PACKA KLART OCH SKRIVA DET DÄR TALET!
Kallas det bloggåterfall?
Men en blogg ska ju liksom vara en grej, ja i vissa fall iaf, där man kan skriva vad fan som helst som man känner för att skriva, men nej, här ska vi få.. prestationsångest? Kanske inte fullt så gravt visserligen, men måste jag göra en grej av allt?
Nu sitter jag i soffan och jag vaknade för en och en halv timme sen pga av att det var varmt. Men det är nästan bra, jag behövde nog gå upp tidigt idag, med tanke på att jag måste skriva ett tal inför nationella proven tills I MORGON. I morgon som också betyder New York. Och jag är fortfarande inte hypad? Vilken normal jävel som helst som ska till New York inom 24 timmar förväntas väl ha nåt slags pirr i kroppen. Det är inte det att jag inte ser fram emot det, för jag vet att det kommer bli askul när jag väl är där, men det känns inte som att jag ska dit egentligen, som att jag kommer vakna imorgon och det är en vanlig dag. Fast ändå inte en vanlig dag.
Det är för att alla är borta? Man lever liksom i ett vakuum när ungefär 20 pers som man vanligen omges av är på andra sidan jordklotet eller uppe i fjällen.
Eller så är jag bara allmänt distraherad. Men nu ska jag inte gå för djupt på det, för då kommer jag bli galen på mig själv för att jag inte kan djupanalysera mig själv! Whoo vi gillar crazy-talket. Jag är inte galen, jag behöver bara vår.
Your subtleties, they strangle me
I can't explain myself at all
No love
You hate the way your life turned out to be
He's pulling up in the driveway and you don't make a sound
Cause you always learn to hold the things you want to say
Your always going to be afraid
There's only hate
There's only tears
There's only pain
There is no love here
Oh so what will you do?
There's only lies
There's only fears
There's only pain
There is no love here
Broken down like a mirror smashed to peices
You learned the hard way to shut your mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime you fight the scars are gonna heal but there never gonna go away
Your falling, your screaming
Your stuck in the same old nightmare
He's lying, your crying
There's nothing left to salvage
Kick the door cause this is over
Get me out of here
Kexchoklad+mint?
?
käksmärtor kan leda till hjärtinfarkt
Fast jag är inte en sån där sugpropp som är rädd för tandläkare, så fram med borrhelvetet bara!
Just det, jag är inte rädd för tandläkare. För som det alltid är när det kommer på tal om vissa ämnen så ska ju alla ha såna svagheter hela tiden! Eller om man bara nämner att man kanske tycker att man ser lite dåligt, ja då ska ju alla andra se ännu värre, så man lika gärna kan gå ifrån konversationen och muttra om hur dålig idé det ens var att öppna käften från början, för nu är ju dan förstörd.
Nu vet jag inte ens vad jag pratar om längre, jag har ingen kontroll över mig själv när jag är uttråkad.
Jag har fortfarande ont i käken.. Jävligt ont, och NEJ du kan inte toppa det, så håll käft.
jaja, häll på med salt bara, gör det!
Se jag ut som att jag vill rädda världen eller?!
Var nånstans i ledet gav jag det intrycket?
Min livsfilosofi i ett nötskal
Vad är det för fel på alla jävla offer som känner sig utelämnade och ensamma en sån här dag? Varför är de så svaga i hjärnan att de inte förstår att det bara är att släppa det och gå vidare?
Det är en dag för guds skull! Som inte är gjord för att singlar ska hamna i fokus med all sin ångest och ensamhet, vafan var inte så jävla egoistiska, allt handlar inte om att man ska stryka alla stackars ensamma idioter medhårs, man måste väl få unna folk EN. DAG.
Och om det är så svårt så finns faktisk menlösa barnens dag till ert förfogande.
Och vad är kraven om att man ska ta bort dagen? Ska man anpassa världen till dem som mår sämst? Ska man få göra nåt positivt nånsin utan att nån ska tycka att det handlar om förtryck, förtryck är en allvarlig anklagelse, det har ingenting med alla hjärtans dag att göra.
Och vad är det 30 % av sveriges befolkning mår sämre den här dagen.. Erkänn att ni bara har gått och väntat på den för att känna att er självömkan är berättigat, bara för att ni ska kunna skicka en insändare till aftonbladet och ge ris till alla kommersiella!
Och alla som är så himla stolta över att de kan stå för sin ensamhet men ändå fördömer det som kommersiellt (jag pikar inte dig sofia, du förstod vad jag menade^^) vad fan är det med er bitterhet? Låt det vara då, man behöver inte handla, det är inget tvång, och om du är svag nog att falla för grupptryck är det ditt eget jävla fel. Sure, jag är bitter, men herregud jag förpestar inte samhället med min masochism som går ut på att uttrycka på alla sätt och vis hur synd det är om mig!
SKÄRP ER FÖRFAN