Countdown begins
Nu kan jag nästan säga att jag har packat klart, bara det jag ska använda imorgon som ska i! Och NU börjar jag känna att jag ska åka, kanske för att jag har kunnat peppa lite mer för det nu på kvällen. Nu är det liksom 12 timmar kvar tills jag sitter på planet!
Och jag lyckades ju intstallera nationalencyklopedin på datorn, för alla intresserade! Men det är bra, nu kan jag ju slå upp vad som helst som faller mig i smaken. Vill jag t.ex. veta vad man gör i Botkyrka, bara att slå upp!
Och nu ska jag sluta låtsas om att det är typ nya Facebook jag pratar om..
Ja, men jag lär skriva nåt innan jag åker imorrn, bara för att! Nu ska jag väl gå och hypa om ifall jag har med mig allt eller inte, hemskt om man skulle glömma en hårnål liksom^^
Och jag lyckades ju intstallera nationalencyklopedin på datorn, för alla intresserade! Men det är bra, nu kan jag ju slå upp vad som helst som faller mig i smaken. Vill jag t.ex. veta vad man gör i Botkyrka, bara att slå upp!
Och nu ska jag sluta låtsas om att det är typ nya Facebook jag pratar om..
Ja, men jag lär skriva nåt innan jag åker imorrn, bara för att! Nu ska jag väl gå och hypa om ifall jag har med mig allt eller inte, hemskt om man skulle glömma en hårnål liksom^^
Motivation på topp!
Jag skulle ju ta tag i mitt liv och skriva talen till nationella proven? Ja, och jag gjorde det, och nu behöver jag hjälp av nationalencyklopedin. Som man såklart behöver inloggningsuppgifter till. Vilket vi hade i skolan, man kommer till nån resurssida där nationalencyklopedin är en av resurserna, och så har det såklart upphört att fungera sen 1 februari!
En uppslagsbok jag har definierar ordet jag letar efter, men inte alls så som jag vill ha det. Skivan jag har för ett encyklopediprogram på datorn... Funkar inte!
Men det fanns nån släktforskningssida, så då började jag släktforska istället... Vad säger vi om motivationen?
En uppslagsbok jag har definierar ordet jag letar efter, men inte alls så som jag vill ha det. Skivan jag har för ett encyklopediprogram på datorn... Funkar inte!
Men det fanns nån släktforskningssida, så då började jag släktforska istället... Vad säger vi om motivationen?
Kontorsarbetare?
Jag tror jag är nåt slags byråkratfall, jag älskar att fylla i listor. Jag brukar spendera min fritid på att hitta listor att fylla i, det är ungefär samma tillfredställelse som att dra på sig nya, oanvända strumpor... Does anybody smell psycho?
Jag har en lista, men jag vill inte lägga upp den, så nu ska jag leta efter fler. Sen KANSKE JAG SKA TA TAG I MITT LIV OCH PACKA KLART OCH SKRIVA DET DÄR TALET!
Jag har en lista, men jag vill inte lägga upp den, så nu ska jag leta efter fler. Sen KANSKE JAG SKA TA TAG I MITT LIV OCH PACKA KLART OCH SKRIVA DET DÄR TALET!
Kallas det bloggåterfall?
Det är nog bara jag i hela världen som kan få en spärr mot att blogga. (Säger man mot, för, eller nåt annat? Jag är handikappad när det gäller såna ord)
Men en blogg ska ju liksom vara en grej, ja i vissa fall iaf, där man kan skriva vad fan som helst som man känner för att skriva, men nej, här ska vi få.. prestationsångest? Kanske inte fullt så gravt visserligen, men måste jag göra en grej av allt?
Nu sitter jag i soffan och jag vaknade för en och en halv timme sen pga av att det var varmt. Men det är nästan bra, jag behövde nog gå upp tidigt idag, med tanke på att jag måste skriva ett tal inför nationella proven tills I MORGON. I morgon som också betyder New York. Och jag är fortfarande inte hypad? Vilken normal jävel som helst som ska till New York inom 24 timmar förväntas väl ha nåt slags pirr i kroppen. Det är inte det att jag inte ser fram emot det, för jag vet att det kommer bli askul när jag väl är där, men det känns inte som att jag ska dit egentligen, som att jag kommer vakna imorgon och det är en vanlig dag. Fast ändå inte en vanlig dag.
Det är för att alla är borta? Man lever liksom i ett vakuum när ungefär 20 pers som man vanligen omges av är på andra sidan jordklotet eller uppe i fjällen.
Eller så är jag bara allmänt distraherad. Men nu ska jag inte gå för djupt på det, för då kommer jag bli galen på mig själv för att jag inte kan djupanalysera mig själv! Whoo vi gillar crazy-talket. Jag är inte galen, jag behöver bara vår.
Your subtleties, they strangle me
I can't explain myself at all
Men en blogg ska ju liksom vara en grej, ja i vissa fall iaf, där man kan skriva vad fan som helst som man känner för att skriva, men nej, här ska vi få.. prestationsångest? Kanske inte fullt så gravt visserligen, men måste jag göra en grej av allt?
Nu sitter jag i soffan och jag vaknade för en och en halv timme sen pga av att det var varmt. Men det är nästan bra, jag behövde nog gå upp tidigt idag, med tanke på att jag måste skriva ett tal inför nationella proven tills I MORGON. I morgon som också betyder New York. Och jag är fortfarande inte hypad? Vilken normal jävel som helst som ska till New York inom 24 timmar förväntas väl ha nåt slags pirr i kroppen. Det är inte det att jag inte ser fram emot det, för jag vet att det kommer bli askul när jag väl är där, men det känns inte som att jag ska dit egentligen, som att jag kommer vakna imorgon och det är en vanlig dag. Fast ändå inte en vanlig dag.
Det är för att alla är borta? Man lever liksom i ett vakuum när ungefär 20 pers som man vanligen omges av är på andra sidan jordklotet eller uppe i fjällen.
Eller så är jag bara allmänt distraherad. Men nu ska jag inte gå för djupt på det, för då kommer jag bli galen på mig själv för att jag inte kan djupanalysera mig själv! Whoo vi gillar crazy-talket. Jag är inte galen, jag behöver bara vår.
Your subtleties, they strangle me
I can't explain myself at all
No love
Staring out into the world across the street
You hate the way your life turned out to be
He's pulling up in the driveway and you don't make a sound
Cause you always learn to hold the things you want to say
Your always going to be afraid
There's only hate
There's only tears
There's only pain
There is no love here
Oh so what will you do?
There's only lies
There's only fears
There's only pain
There is no love here
Broken down like a mirror smashed to peices
You learned the hard way to shut your mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime you fight the scars are gonna heal but there never gonna go away
Your falling, your screaming
Your stuck in the same old nightmare
He's lying, your crying
There's nothing left to salvage
Kick the door cause this is over
Get me out of here
You hate the way your life turned out to be
He's pulling up in the driveway and you don't make a sound
Cause you always learn to hold the things you want to say
Your always going to be afraid
There's only hate
There's only tears
There's only pain
There is no love here
Oh so what will you do?
There's only lies
There's only fears
There's only pain
There is no love here
Broken down like a mirror smashed to peices
You learned the hard way to shut your mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime you fight the scars are gonna heal but there never gonna go away
Your falling, your screaming
Your stuck in the same old nightmare
He's lying, your crying
There's nothing left to salvage
Kick the door cause this is over
Get me out of here