crystaldrop

Nu har jag tillräckligt med damm i näsan och lungorna för att göra minst fem människor leprasjuka. Eller iaf dammallergiker. En dammkoloni är vad som finns där, en hel community som säkert hotar att ta över och mutera mig till en enorm dammråtta eller kvalster. Helvete jag har kvalster i näsan!!

Jag har i allmänhet haft en dag i helvetet, men det är en sån dag som gör mig asförbannad just då, men efteråt inser jag det ironiska i det hela och ser tillbaka på det med ett bittert skratt, eller iaf ett sarkastiskt gläfsande. Tyyyp som när man står en halvtimme och väntar på bussen som skulle kommit för just en halvtimme sen efter att man har omedvetet jobbat över i en timme pga missuppfattning från okänd sida. Ja, och sen kommer ju bussen, 811 ist för 886 som har bestämt sig för att inte gå, så bussen är redan efter fyra hållplatser så full att man knappt får plats att stå. I en timme. Men.. Jag är inte bitter. Jag fick ju bara vänta en timme på jobbet innan jag började för att bussförbindelserna ifrågasättbara.
Men allt löstes när jag köpte choklad och betalade med kortet, då blev jag glad! Det hade varit kul att jobba till åtta också, bärtness menar jag^^

Sen skulle vi byta en massa rum, och soffan var jobbig att bära ner, eller det gick inte iaf, när jag och pappa provade. Sen kom grannarna och så slapp jag göra nåt, ibland får man offra jämställdhetskampen för att slippa bära soffor.

Jag har tänk på det där med musik, vissa låtar tänker man ju bara att de skulle passa jättebra in om ens liv var en film och man hade bakgrundsmusik sådär som de har i vissa scener, typ om man springer till bussen så ska man ha s¨n där powermusik som bara komemr förbättra ens liv till det bättre tänkte jag säga, men det är ju ganska självklart. Inte för att jag springer till bussen, nej. Det är under min värdighet.
Men musiken då, varför kan itne allt vara som på film? Där de kan spela sin stämningsfulla bakgrundsmusik vare sig man har en streetfight (som så ofta händer) eller bara lallar runt i solskenet och klipper till bra scener utan extra onödigheter som toalettbesök eller sånt. Då blie ju allt så himla bra, just det där med att klippa till scenerna, då man verkligen slutar mitt i det roliga, så man itne behöver gå hem sen eller nåt och förstöra stämningen, som när de går mot en solnedgång hand i hand, det tar ju slut mitt i på filmen, fadar ut och bara visar det lyckliga i stunden. Hade det varit ens eget liv hade man ju fått streta på där i sanden mot solen som går ner, och så blir det mörkt och så blir det kallt och stämningen är inte lika kärleksfull längre! Och musiken stannade ju för länge sen.
Min poäng är att,  för att livet ska bli bra så ska man kunna sluta titta precis när det är som bäst och man ska ha stämningsfull musik. Det är omöjligt att uppnå så ditt liv kommer i princip aldrig att bli lika bra som deras liv i typ OC där alla är så underbara.. Om man bortser från att Marissa dog ungefär 20 minuter efter hion upptäckte alkohol elelr droger eller vad det var.. sånt är livet!