Ursäkta min existens.

Ett av skälen till att jag inte tycker om kvällar är att jag inte kan dricka kaffe utan att ligga vaken halva natten. Fast nu kanske det jämnar ut sig eftersom att jag var i skolan idag. Sånt är ansträngande.
Nej, jag kan fan inte motstå kaffe nu... Bara lukten... smaken.... Jag ska dricka kaffe.

Jag lånade en bok av engelskaläraren, för några skulle ha nationella prov muntligt och vi skulle läsa en bok och om man var klar fick man låna en till.
Iallafall, den verkade bra även om jag bara kom till de två första sidorna på grund av att jag och raye hängde upp oss på ordet "sulky". Och så skulle vi försöka fatta vad det var för anteckningar vid sidan av texten. 
 Det visade sig vara översättningar, vilket ledde mig till den chockartade insikten om att vår engelskalärare faktiskt har lärt sig engelska, och inte fötts med det som egenskap, som jag inte helt utan anledning förut inbillat mig.
Svårsmält det här.

Och inte bara det!! Redovisningen som vi skulle ha om Pär Lagerkvist som jag har lagt ner min själ i och de senaste veckornas fritid i fick betyget G.
Godkänt.
Godkänt som i "jagkommerfuckingsänkadittbetyg"
Och jag ger blanka fan i om jag är "politiskt inkorrekt" om jag säger att jag "bara" fick G för jag vet att jag kan bättre! Jag är van vid att göra bättre ifrån mig.
Men jag fattar inte, jag är naturligt dålig på att redovisa och prata inför folk, emn nu ansträngde jag mig och fick en massa komplimanger för det, texten jag berättade om som jag skrivit var bra, frågorna jag gjorde var bra. 
Och så ett G.
Jag fan jävlar visste att det skulle bli såhär!
Jag kände det från början.

Och på matten!! Det är ju helt katastrofalt! Hon (läraren) har nästan rent ut sagt att hon ska sätta betyg efter nationella provet! 
Jaha, så då kan ju jag skita i att gå på lektioner och göra proven, bara jag råpluggar till nationella proven och får MVG så får jag det i betyg! JÄTTEBRA! FINT PLANERAT!

Skrivet i efterhand: Om ni redan är konstiga i huvudet av det här innehållet, sluta läs nu, för resten är svammel, även fast det har viktigt innehåll. 


Nåt mer att reagera på...
Vad skönt det är att ventilera saker här!
Det är fan därför jag aldrig är deprimerad, jag blir arg direkt istället! Jag får utlopp för känslorna.

Åh! Jag kom på hur man kan förkorta "referera" rfrera!!
Yay!

Det var en snubbe - nej inte snubbe, det var respektlöst.. eehm... "äldre herre"- som kom till skolan och berättade om andra världskriget, jättebra berättat tycker jag, han fick med oss nonchalanta tonåringar på ett sätt som föreläsare inte brukar. Han satt i sånt där läger, men han var inte jude som det brukar vara. Han satt i sovjetunionen.
Han är den enda i Sverige som berättar om andra världskriget som inte berättar om fångläger i Tyskland...
Men seriöst, jag vet inte vad jag ska säga, han skämtade väldigt mycket, men jag ville inte skratta så mycket, det kändes respektlöst av någon anledning... Inte för att jag tror att han försökte förringa det på något sätt.. Det kanske är lättare att hantera...
Nej men nu får jag dåligt samvete igen.. Jag ska fan inte försöka tolka sättet han berättar det på, fan jag kan ju inte ens försöka tänka mig hur det måste ha varit.
Ärligt! Folk kan sitta och trycka upp bilder och berätta historier och visa filmer, jag kommer aldrig fatta hur hemskt det var. Jag skäms över att ens försöka ha en uppfattning om det.
Sen var det lunch, och då fick jag dåligt samvete för att jag åt mat, när folk hade varit med om fångläger, så sitter jag och äter mat! Det kändes verkligen som "förlåt för att jag finns".
Men det bästa med den där föreläsningen var när han visade ett brev från en som hade varit rasist som blev så påverkad av det han berättade att han hade klippt banden med sina svartskallekompisar och slutat vara rasist. Då fick jag fan tårar i ögonen.
Även fast jag skrev att resten var svammel, betyder det inte att det är oviktigt, det är bara jag som inte kan uttrycka mig ordentliget, det här är för stort för mig för att förstå.
Nu ska jag sluta ursäkta min existens och låta er gå vidare med era liv.
Det känns som om någon kommer stämma mig av någon anledning. Snälla gör ine det! Jag är bara en förvirrad tonåring som inte har livserfarenhet!

Förlåt för att jag finns.
Hugg Haj!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback