Svordomar är till för obildat folk

Fan vad jag hatar studiebidrag och CSN och alla som har med saken att göra, samt detta tangentbord.
Varför ska det vara så jävla krångligt?? "du får studiebidrag kvartalhelvetet EFTER du fyllt 16 om du fyller i tredje kvartalet, fyller du år de första får du studiebidrag i september, men annars jävlar får du lida till oktober och leva på knäckebröd i september bara för att du är efterbliven nog att råka födas överhuvudtaget"
Och nej, jag fattar fortfarande inte.
OK, nu ska vi slita benen ur fisken och fatta det här:
Jan, feb, mar - 1 kvartal
apr, maj, jun - 2 kvartal
jul, aug, sep - 3 kvartal
okt, nov, dec - 4 kvartal

Fyller du år i första eller andra kvartalet får du studiebidrag i september. Barnbidraget slutar komma i slutet av samma kvartal du fyller år. Tror jag.
Fyller du år tredje kvartalet får du barnbidrag till slutet av samma kvartal, sen studiebidrag i oktober samt HALVA jävla december. Fuck. Suck.
Fyller du sista kvartalet får du barnbidrag till december och studiebidrag i januari.

Det var ju inte så jävla svårt. MEN VAR ÄR MITT BARNBIDRAG FÖR SEPTEMBER DÅ??? SNYFT!!!
argh.

Stackars fisk, vi sliter inte benen ur den. Vi låter den leva så den överbefolkar haven och tar över jorden till det är vi som får benen urslitna. Jag kanske borde censurera det här.

CSN suger fortfarande. Det är krångligt. Varje 15 dagars period... uuff.. ORKA! man behöver pengar i december också! Jag ska bli kommunist fan.
Ingen får kommentera, jag skiter i om kommunism inte har nåt med saken att göra, jag VET det fan. Softa. Jag säger jämt så. Ingen behöver ta illa upp.
Titta! inte ens när jag försöker kan jag vara politiskt inkorrekt utan att ursäkta mig. Jag suger, jag kan inte står för mig själv.

Det luktar spya överallt. Det kanske är jag?! Nej, jag spyr inte. Jag har fel på luktlökarna. Jag VET att det inte heter luktlökarna. Håll käften.
Jag kan inte ens försöka bete mig lite moget. Jag brukar vara mognare än såhär.

Det roliga är att om man läser det här inlägget får man kanske intrycket av att jag är förbannad eller nåt, men jag är inte ens på dåligt humör. Jag lovar.
Bara sån där undertryckt irritation som kommer upp till ytan ibland. Ibland behöver vi alla bete oss mer eller mindre ovärdigt.
Tyst nu vafan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback