crystaldrop

Jag har en väg som jag  måste gå över när jag går av bussen. Det är en väldigt dålig väg, eftersom den är krökt åt olika håll, två dåliga kurvor liksom. Dödsvägen brukar jag tänka ibland när jag går över där. För det är lite kittlande när man tar språnget och liksom kastar sig ut mot ett osäkert öde. Man vet aldrig säkert om det är en bil på vägen man inte ser bakom kurvan, så man måste alltid våga lite extra. Så är det varje gång jag går över där, man måste liksom förbereda sig på det värsta, och tänka att det här är det sista jag gör i livet. Så varje gång jag går där är jag medveten om att det värsta kan inträffa.

Man kan säga att jag är väldigt medveten om min egen dödlighet. Och det är ju bra.