crystaldrop

När jag var yngre kunde jag få smärre identitetskriser, det kunde liksom eka i huvudet vemärjagvemärjagvemärjag så länge att jag tillslut kände att jag lika gärna kunde vara allt från en alien till en ko som betar på en äng, vem fan är man egentligen?

Nyss kände jag en microdel av den känslan när jag såg en bild på mig själv, och tänkte spännande, det måste jag prova igen. Men medan jag satt där framför bilden och försökte tvinga fram det där ekande vemärjaget så funkade det bara inte. Kanske berodde det på att jag var mycket mer intellektuell när jag var liten (om nu identitetskriser är tecken på intellekt). Eller så var det kanske bara för att bilden var från facebook, och facebook vet mer om en själv än man själv gör.
Så närhelst man känner att man inte vet vem man är kan man alltså bara gå in på facebook. De har svaret.