crystaldrop

Idag åkte jag förbi ett hus med bussen. Det var ett sånt där hus som två familjer bor i på varsina sidor, och det är ju normalt och sånt där, och man kanske inte ens skulle ha tänkt på det om det inte var så att det var målat i två nyanser av grönt. Och nu snackar vi inte djupt som fyra nyanser av brunt, eller nåt sånt skit, utan här har vi helt enkelt bara två familjer som inte kan komma överens om samma jävla nyans av grönt. Ingen kan kompromissa, ingen pardon. Utan de ska helt enkelt ha den färgen som de valt, för man kan ju inte säga till folk som kommer på besök som säger "vilken fin färg ni har på huset", att det var ju grannen som bestämde den färgen. Vad skulle det säga om den familjen liksom? Sen spelar det ju ingen roll om de egentligen tycker att den andra färgen är finare, man ska inte ge efter.

Men då får de helt enkelt sitta där och i hemlighet tycka att grannens färg är finare, det kommer de tänka varje gång de ser på huset, varje dag i resten av sitt liv, ända tills de dör.

Det kommer förfölja dem i i graven.