Livet på 811:an

Det är ju nästan så att man tror att jag har dött mellan varven.. Men varför inte göra det till en grej? Syftet kan ju vara hur sällan jag skriver i bloggen!

Eller inte, för har jag det kommer jag säkert skriva hela tiden..

Ja idag har jag åkt buss med:
  • En scoutklass
  • En tjurig tant som satt bredvid mig
  • Den tjuriga tantens radioaktiva aura, tro mig, den behövde en egen plats..
  • Scoutklassens lärare och hund.
Det var en spännande upplevelse, det tog antal minuter att komma in i bussen på grund av scouteleverna, och då kan man ju skoja lite för sig själv en gång att man kanske skulle gå hem hellre, för att det går fortare. Eller nej, varför inte ha två personer bakom sig som tappade det här med att sätta gränser nån gång för länge sen? Under hela tiden jag väntade på att komma in i bussen hörde jag det där tonfallet med fnisset efteråt som vittnade om hur roliga de trodde att de var, det började lugnt med, som sagt, att man kan gå hem för det går fortare. Fortskred vidare till att det egentligen var bussen som gick en halvtimme senare (skojades om detta två gånger) vidare till att man kan åka till enköping och gå därifrån, etc.
Okej, alla älskar vi ironi, men ingen vill ha överdos av dålig ironi, du är inte rolig för att du lider!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback